* * *

Måste bara berätta en rolig sak som pågått sen i söndags. Eller rolig och rolig, men lite distans är det roligt men i går morse var jag ännu mer grinig och vresig än vad jag brukar vara en onsdags morgon i maj. Hur som haver...
Natten mellan söndag och måndag kunde J nästan inte sova nånting, vilket resulterade i att han va väldigt trött på måndagskvällen när han skulle gå och lägga sig. Vi gick och la oss samtidigt (runt kl 22) eftersom J har svårt att sova om jag exempelvis kollar på tv. Jag däremot somnar alltid på två sekunder och ligger jag längre än 5 minuter tycker jag livet suger i princip. Jag somnade även denna kväll snabbare än snabbast och tydligen har jag vänt och vridit på mig så mycket och pratat i sömnen och vart allmänt jobbig att J inte kunnat somna. Han förklarade att det enda sättet för att jag skulle ligga still var om han knackade lite sänggaveln. När klockan ringde och det va dags för han att gå upp så somnade han och sov under snoozningen. Dessutom påpekade han att förutom sömnbrist så hade han ont i handen eftersomhan fått knacka så mycket i sänggalveln.
Jag gick iaf till skolan, pigg, glad och utvilad. J sa inte så mycket mer om sin hemska natt och tog istället en liten tupplur vid lunch. När tisdagskvällen kom och J gick och la sig tidigt (som följd av två nätters dålig sömn) så pratade jag i telefon och gick därför o la mig lite senare. När jag lagt mig till rätta så fick jag under en timmas tid uppleva den värsta snarkningsattacken i världshistorien. Hade jag inte haft något hjärta hade jag givetvist väckt honom, men jag vågade ju inte det eftersom han då kanske inte skulle kunna somna om. Efter en timma iaf gick jag ut o la mig på soffan. Somnade som en stock och sov oroligt heeela natten. Vår soffa är rätt gammal och väldigt väl insutten. Den går liksom ner i mitten mellan soffdynorna vilket gör att man med en huvudkudde i princip sitter upp och sover. J kommer glad och utvilad ut på morgonen och frågar: "Varför sover du här?" Jag (sur enligt vanlig morgon rutin): "För att någon snarkar så j*vla högt att hela huset skakar!" Som grädden på moset går J in i duschen och bestämmer sig för att denna morgon ska han även raka sig. Han ska nämligen ut till sitt sommarjobb och vill ju va representativ. En blokerad toalett och en dålig natts sömn i ryggen kommer jag försent till skolan, dricker typ en liter kaffe och sen är jag fit-for-fight.
Det värsta är inte att jag fick sova på soffan utan att J inte alls hade dåligt samvete utan bara skrattade åt mig och sa att han så många gånger fått sova där för att jag i princip brottats med elefanter i afrika vissa nätter. Sen poängterade han även att det enligt mig är så mycket värre att få sova på soffan än om han får göra det!
Va tvungen att kläcka kommentaren igår kväll när vi la oss: "Åh va skönt att ¨få sova i sin egen säng...."
J svarade inte, hörde hur han började somna in. Kände mig lite stressad, tänk om han skulle börja snarka liksom! Kämpade i ca 2 sekunder med att somna, sen minns jag inte mer.
To be continued...

Back to business.