Nu tror ni att jag enbart menar det som jag och många andra kvinnor får stå ut med en gång i månaden. Tja, delvis, men ändå inte. Näst efter det kommer tenta-veckan. Jag o J blir som zombies och irriterade över minsta lilla sak som tar upp en bråkdel av vår värdefulla tid att trycka in det allra, allra sista. (Läs: J blir irriterad på att jag finns/existerar/tilltalar/fått honom att lova nått han glömt o viceversa jag blir irriterad över att J finns/existerar/tilltalar/och glömt att jag lovat honom nått) Kan dock jämnföras med pms - kanske något att ta till vid nästa gång J påpekar en viss tendens till humörsvängning att han uppvisar ett liknande olidligt beteende vid tenta-perioder. Värst är ju om dock om min tentavecka krockar med en pms-vecka. Inte alltid J tycker att det är så synd att jag är bosatt i min fars hus då detta fenomen inträffar. Fast ännu värre, tenta-veckan avlöses av en pms-vecka. 2 veckors helvete. Kan jämnföras med att J först har tentavecka och sen insjuknar i en hemsk och näst intill obotlig förkyldning. (Buuu tänker alla killar nu, hon tar till förkyldnings-vapnet mitt i den rådande diskussionen. Lamt!)