Imån åker J till Nyköping i fem dagar. Det är en kurs i skolan dom ska ha är uppe och vist låter det roligt o så men nu har vi knappt sett på en vecka! Mycket orättvist! Förra veckan va jäg rätt mycket ute hos far o hade Chilli och eftersom jag hade mycket i skolan va det inte direkt läge för honom att joina mig nån kväll, sen nu i helgen så har jag ju vart i sthlm och idag har vi mest bara vart utslagna båda två. Vi har dock sagt att nästa helg blir vår helg. Mysigt, längtar!


På söndag flyttar käre syster hem till Varberg!

Kommer ihåg mig egen reaktion kring att flytta från något nytt som man själv byggt upp och kämpat för.
Tyckte att det va jättejobbigt, för på bara en månads tid så flyttade man ifrån sitt första riktigt egna hem, sin nyfunna vänskapskrets och slutade sitt jobb för att komma in i vardagen och rutinerna i sin gamla hemstad med ny lägenhet (som ju de flesta vet va sådääär), nytt jobb och så vidare. Dock sina gamla, hederliga och underbara vänner vilket ju va underbart och att ha sin familj i närheten är oövervinnerligt.
Jag va hur som hellst helt knäckt dom två första veckorna, vägrade packa upp och började gråta när jag gjorde det. Fast jag ville ju ändå vara i Varberg. Vi hade ju en plan och sista tiden i Oslo hade jag börjat längta hem. J va en ängel och tröstade mig. Mamma hjälpte oss att packa upp men inget va bra ändå, va nog kort och gott en riktig bitterf*tta och en lipsill. Sen en dag sa J till mig: Packa din väska du behöver komma iväg, vi ska åka till Åstol! Sagt oh gjort, vi åkte upp och vi hade några underbara dagar och jag slutade deppa ihop. Han vet vad jag behöver när jag inte själv vet det.
Sakta men säkert så vänjer man ju sig och hemma blev hemma igen och varken jag eller J ångrar oss, det va rätt tid att flytta tillbaka, men jag mins ju tiden i Oslo bara med ett leende på läpparna!

Vet väll inte vad jag ville ha sagt med det, mer än att en flytt är jobbig men man klarar det!
Ska bli underbart att få ha dig här igen!