Hua-mig, imorse fick man minsann veta att man levde. Fy vilken träningsvärk jag har! Kryper in under Js täcke och beklagar mig över att det gör ont i alla muskler, även dom som jag inte trodde fanns. Han svarar: Men vist är det lite skönt med träningsvärk ändå? Svarar nått istil med att han e dum i huvet och somnar om. (jag har världens ryssligaste morgonhumör, det är bäst att bara hålla med mig eller alternativt inte ens prata med mig) Hur kan det vara skönt, jag kan knappt röra mig som jag vill. Armarna har förlorat halva sin kapasitet och jag går som att jag bajsat ner mig. Känner mig som en 50+are (sorry far o svärfar, men nångång är det väll dags för mina äldre läsare att få sig en pik här i bloggen!)

Oh, Js syster verkar ha bokat tid för fotograferingen, en söndag. Hoppas hoppas hoppas det inte är den enda söndagen som jag inte kan. Lönesöndagar, snälla säg att det inte är så!!

Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge. Jag vill, jag vill o J vill med åka till Åstol! Ser dessvärre lite uppbokat ut de närmaste helgerna (läs de 3 närmaste helgerna).

Nu ska jag packa ihop mitt pick-o-pack, låna någons rullator och ta mig ner till skolan!

Ha det kalas!

Min farmor kallade sin rullator för rolls roycen!
Dessutom åkte den ut fort som ögat när hon kunde gå själv igen.