Ibland har J bara så underbara komentarer:

För ett tag sen sa jag efter många om-och-men ja till att vi kunde äta korvstroganoff nästkommande dag. När J vaknar och kommer ut i vardagsrummet dagen efter är det de första han säger: Idag är det korvstroganoff-dagen! Bör tilläggas att hans ögon tindrade precis som att det va den här dagen han väntat på hela sitt liv.
Bör ju tilläggas att vi äter detta typ en gång i veckan, och han kan börja prata om nästa gång vi ska äta det redan dagen efter. Hur är det möjligt? Dessutom blir det så mycket över att vi praktiskt taget äter det  2 ggr i veckan.

Nä, nu ska det lagas mat, och inte korvstroganoff, utan spagetti och köttfärssås (men med kycklingfärs).

Ha det kalas!