Efter en lite lätt start på veckan (tio timmar på jobbet) sitter jag nu här hemma framför laptopen och tycker synd om mig själv. En sommar med distansförhållande håller på att gå till enda och jag saknar J mer än någonsin. Vet att han kommer hem om lite drygt 47 timmar, men timmarna bara kryper fram i snigelfart. Kan inte tänka på nått annat, har ingen lust att hitta på nått speciellt, ingen energi till att gå och träna - känner mest bara för att tycka synd om mig själv.

Nu ska jag toffla ner mig i soffan och se en riktig tjejfilm.
Ha det kalas!

Du är så fin!